|
Barn och skola > Sagokonstnären och hans värld
Sagokonstnären
Första gången John Bauer fick uppdraget att illustrera sagoboken ”Bland tomtar och troll” var 1907. Bilderna skulle så småningom göra honom till Sveriges mest folkkäre sagokonstnär. I årgångarna 1912-15 träder den mogne konstnären fram. Där finns många av John Bauers mest kända bilder, bl.a. den med prinsessan Tuvstarr som blickar ner i skogstjärnens svarta vatten.
I sina bilder söker sig John allt mer bort från det tillfälliga mot ett mer allmängiltigt uttryck. Han arbetar medvetet med en långt driven stilisering av bildytan. Motiven är mjukt skiktade som om de vore kulisser på en teater. Naturen är renskalad från allt oväsentligt. På så vis tydliggörs detaljer i naturen; de pelarraka trädstammarna, granens torra nedre kvistar och markytans böljande linjer. De detaljer som John sett och tecknat under sina vandringar i de småländska skogarna har omvandlats till sirliga ornament som smyckar bilden. Bildernas sagogestalter har försjunkit i en stillhet som lyfter dem över det tillfälliga skeendet och bortom den berättande texten. De är symboler mer än individer. Sagobilderna har blivit konst.
Bauerskogen
”Fantasin får dagligen och stundligen mat i skogen”, skrev John. Och det var på ensamma vandringar med skissblocket under armen, på långa cykelturer och kanotfärder i södra Vätterbygden som John närmade sig sin sagovärld. I skissblocket tecknades detaljstudier av grenar, partier av stammar, stubbar, lövverk, stenar och växter.
 John vördade naturen, den var för honom ett under. Med sin konst vill han visa oss naturens tempel och uppenbara för oss en annan - Skönhetens - värld. Långsamt förädlar och förenklar han sin sagoskog. Det naturliga och verklighetsnära tillrättaläggs. Trädens stammar inramar symmetriskt den ensamma prinsessan Tuvstarr vid tjärnen. Ett fruset ögonblick, en tidlös stämning av andlös stillhet och av oförklarligt vemod tar över, det är som om skapelsen håller andan. John berättar sin egen saga för oss. Liksom Carl Larsson gett oss hemmets utopi, har John Bauer skapat en önskebild av skogen. En drömbild vi bär inom oss.
Trollen
Johns troll kan vara små kryp under en trädrot eller väldiga bergatroll, men oftast har de människans storlek. De är, med sina stora näsor, spetsiga öron och långa, håriga armar, som framvuxna ur naturen. Det är ögonen som skiljer John Bauers troll från andras. Med sin annorlunda och begränsade tankeförmåga förstår inte trollen människans värld, men i deras blick anas ett godmodigt och nyfiket intresse.
Trollmor
Trollmor är den första sagofigur som finner sin form i Johns sagovärld. Hon är en liten krumryggad gumma som stödjer sig på en krokig käpp. På huvudet bär hon en ljus huva som knyts i nacken eller en toppig mössa dekorerad med en färgglad fjäder. Av hennes ansikte syns bara den stora näsan. Armarna är långa, handens fingrar är försedda med långa kloliknande naglar och hon är klädd i en, ibland lappad, mantel
 Humpe
En av Johns favoriter är Humpe, ett litet troll med mjukt sinnelag och en längtan till människornas ljusa värld. Humpe är snedögd, trubbnäst och rödhårig som en liten faun. Han dyker först upp 1912 i sagan ”Trollsonen som hade solögon och vart skogsman” - en romantisk saga i Johns smak. John återvände till Humpe, bl.a. i den sena akvarellen ”Moderskärlek”, målad 1917.
Prinsessan
Många har sett Johns hustru, Ester, som förlaga till sagoprinsessan. Och visst bär sagans prinsessa många drag av den flickaktigt späda Ester med det långa ljusa håret. Men förebilder till sin prinsessa fann John också i medeltidens madonnor och renässansens kvinnoporträtt, vilka han studerade under deras gemensamma Italienresa 1908-09. Ofta använder han sin veka prinsessa som en ljus kontrast mot skogens mörka dunkel eller trollens klumpighet.
|
Skriv ut 