Till vänster: Självporträtt - Bara troll för ögonen.
Blyerts, lavad
akvarell och grått.

Till höger: Självporträtt.

Nya vägar
På mitten av 1910-talet är John Bauer bara drygt trettio år gammal, men redan en etablerad och erkänd konstnär. Reproduktioner av hans illustrationer från “Bland tomtar och troll“ finns i otaliga svenska hem och hans namn är känt långt utanför konstvärlden. Tidningar och veckopress besöker honom i hans hem på Björkudden och de skriver artiklar om “Sagokonstnären“. Men trots framgångarna har hans familj inte alls de ekonomiska möjligheter som han önskar.

I brev från denna tid verkar han ofta melankolisk och nedstämd. Korta stunder av kreativitet och arbetsglädje blandas med perioder av apati och depression. Pressad av krav och förväntningar tvivlar han i sina mörkaste stunder på sig själv som konstnär. John Bauer beskriver att han känner sig tom och ofantligt trött.

Efter 1915 avsäger han sig uppdraget att illustrera "Bland tomtar och troll“ – han har ingenting nytt att tillföra.

Han prövar flera olika uttryckssätt och man ser tecken på att han har tagit intryck av den framväxande modernismen som i allt högre grad präglar den unga konsten vid denna tid. John Bauer bevisar att han är en modig, självständig konstnär när han kastar sig ut på okänd mark.

Hans självförtroende stärks säkerligen av det erkännande som han mottar i mitten av 10-talet. Han får strålande recensioner när han deltar på Baltiska utställningen i Malmö 1914 och hans konst ställs även ut i internationella sammanhang, t.ex. på Världsutställningen i San Francisco 1915.

Bauer har sedan tiden på Konstakademien ett stort intresse för muralmåleri, för konst som en del av arkitekturen. Professorn Gustaf Cederström försökte uppmuntra sin unge elev att lära sig den komplicerade al fresco-tekniken. Bauer glömmer aldrig ambitionerna från skoltiden och mötet med de gamla mästarna på resan till Italien väcker säkerligen liv i hans tidigare idéer för denna konstform.

Till vänster: Blå Eva. Skiss till fresk. 1918. Tempera

.

Till höger: Fanstyg. Gouache.

Med stor glädje mottar Bauer 1913 uppdraget – direkt från arkitekten Ragnar Östberg – att utföra en utsmyckning för kapitelsalen i Oddfellows-huset i Nyköping. Han väljer motivet “Den helige Martin och tiggaren“ i al secco-teknik. Det är en stram, symmetrisk komposition som smyckar aulans valvformade kortsida.

Med stärkt självförtroende kastar han sig nästa år in i nya projekt. Det gäller utsmyckningen av vigselrummet i Stockholms rådhus. En tävling har utlysts som engagerar många av tidens konstnärer. Bauer arbetar under en tid med ett lovande förslag med Adam och Eva i centrala positioner. Tyvärr brister återigen hans tro på sin egen förmåga. I sista stund beslutar han att inte lämna in sitt förslag.(Läs mer om Monumentalkonsten)

Kanske distraheras han redan av nya planer. Koreografen Michail Fokin är på besök i Sverige och har fått upp ögonen för Bauers konst. Han föreslår ett samarbete och Bauer börjar skissa på "Bergakungen", en balettpantomim. Konstnären står inte bara för kulisser och dekor, utan han skriver även librettot.

Steget från konsten till teatern är egentligen inte särskilt stort för John Bauer. Hans bilder har en tydlig känsla för berättande, för dramatiska ögonblick. Hans intresse och engagemang för scenkonsten är omvittnat och han har starka åsikter om hur teatern borde utformas. Genom "Bergakungen" får han äntligen tillfälle att förverkliga flera av sina idéer. (Läs mer om Bauer och teatern)

Bauers arbete med ”Bergakungen” stöter tyvärr på otaliga problem genom åren. Föreställningen får inte premiär förrän flera år efter hans död. Idag kan vi följa John Bauers tankar och idéer genom ett stort antal skisser som tillhör Jönköpings läns museums samlingar.

Arbetet med monumentalmåleri och teaterdekorationer är två vägar ur den stagnation som Bauer upplever har drabbat hans konstnärskap. Samtidigt arbetar han vidare med illustrationer och mindre målningar. Hans konst från denna tid präglas av en lyrisk mjukhet och en vilja att experimentera. Bauer är på väg mot ett nytt formspråk som är ledigare både till linje och form.

John Bauer dör tragiskt mycket ung, endast 36 år gammal. Man kan bara spekulera i vilken riktning hans konstnärskap hade utvecklats. Men vi får tyvärr aldrig veta.

© Samtliga bilder tillhör Jönköpings läns museum.

Upp	Skriv ut